”Sanningen är en frälsare vars enda vilja är lycka och frid för alla. Den ger styrka åt alla som ber om den, i obegränsad mängd. Den ser att brist hos någon skulle vara brist hos alla. […]
Svagheten, som ser i mörkret, kan inte se något syfte i förlåtelse och kärlek. Den ser alla andra som olik sig själv, och ser ingenting i världen som den vill dela med andra. Den dömer och fördömer, men älskar inte.”– ACIM
Titta i din spegel.
Du ser och tänker oundvikligen i termer som bra eller dåligt, fint eller fult, vänligt eller elakt, stort eller litet, starkt eller svagt osv.
Du dömer hela tiden (både positivt och negativt), och ser därmed inte ljuset.
Du tror att kroppen är sanningen och att dess funktioner visar det som är.
Du förstår fortfarande inte att sanningen är bortom kroppen.
Bortom tid och rum.
Bortom dualitet.
Sanningen är etthet.
Och ju mer du närmar dig sanningen desto mer ljus ser du i din spegel.
Du ser ljus eftersom du vet att du är ljus.
Du tittar på dina systrar och bröder och du ser ljus i dem.
Du ser bara ljus, och du känner bara kärlek i ditt hjärta.
Du dömer inte längre, för det finns inget att döma.
Skulle du ändå göra det så vet du att det enbart är dig själv du dömer.
Du har förlåtit världen för allt det du en gång trodde att den var.
Du vet att du alltid är vägledd, och du vet vad du har för funktion att fylla.
– Parameshwari
”Det är Guds styrka i dig som är ljuset i vilket du ser, liksom det är Hans sinne med vilket du tänker.”
– ACIM
