”Syftet med tiden kan inte vara att bevara det förgångna och framtiden som ett. Det enda intervall under vilket jag kan räddas från tiden är nu. För i detta ögonblick har förlåtelsen kommit för att befria mig. Kristi födelse är nu, utan något förgånget eller någon framtid. Han har kommit för att ge Sin välsignelse till världen nu, och återställa den till tidlöshet och kärlek. Och kärleken är allestädes närvarande, här och nu.”
– En Kurs i Mirakler
När jag fastnat i tidsperspektivet gör jag inget annat än att älta det förflutna.
Jag oroar mig för framtiden och vad som skall hända mig imorgon.
När jag fastnar där kan jag omöjligt vara i nuet, den enda tid som egentligen finns.
Det som hände igår finns inte, det är något jag eldar på i min fantasi.
Morgondagen har inte kommit ännu. Jag kan omöjligt veta vad denna mynnar ut i, men däremot kan jag skapa illusioner med mina tankar.
Om jag istället tillåter mig att stanna till finns bara frid.
Här och nu är allt förlåtet.
Här och nu finns ingen rädsla.
I nuet är jag befriad från allt det jag själv skapade i mitt sinne.
Med kärlek ❤️
/Parameshwari
