By Parameshwari

Ni som fortfarande läser här på bloggen har kanske märkt att det skett en del förändringar. Namnet på sidan och loggan är ändrat från Light By Parameshwari till By Parameshwari. Det är jag som smygstartar helt enkelt.
Vad betyder nu det, undrar du som inte följer mig på Instagram och Facebook?
Jo, jag är i starta eget-tagen och ett litet steg på vägen är att ändra om här, där jag ska ha min plattform framöver. Någon gång efter årsskiftet kommer detta inte att vara en blogg längre, utan domänen byparameshwari.com blir min företagssida.
Det kan förstås hända att jag lägger till en sida för bloggande där också. I dagsläget ser det dock ut som att jag skriver på de andra medierna när jag lägger ut texter.
Ni kommer att få veta hur det blir, men ser sidan underlig ut framöver så vet ni att det är jag som experimenterar för det nya upplägget.
Något exakt datum finns inte. Jag kanske avslutar bloggen direkt efter årsskiftet då jag avslutat projekt ACIM 365. Företaget startar jag upp när läget blir rätt. Jag har sagt att jag har på mig till augusti nästa år, men det blir förhoppningsvis innan dess.
Ja, det var allt jag hade på hjärtat just nu.

Ha en fin söndag allihop!

byp

Fly inte från det liv du är menad att leva här

Jag läste ett intressant inlägg om energiarbete tidigare idag och blev inspirerad till att spinna vidare på något jag själv tänkt skriva om sedan tidigare.

Jag tar i vanliga fall inte emot healing från någon annan än mig själv, men kom till en fas i livet där jag hade stagnerat och behövde en liten knuff framåt. Efter att jag tagit emot distanshealing ett par gånger fick jag ett mail från en ljusarbetare. Hon varnade mig för att ta emot healing på distans. Jag blev först provocerad och gick in i försvar. Personen jag tagit emot ifrån är ju pålitlig på alla vis. Hon förklarade dock att hon inte hade insikt i just mina omständigheter utan att hon fått till sig detta och att det skulle föras vidare till mig, att jag skall lita till min egen kraft så att jag inte riskerar att tappa energi. Jag förstod efter en stund att detta var i all välmening, men jag ska erkänna att kronan inte trillade ner förrän en tid efteråt.
En tid efter detta tog jag även emot distanshealing från ett håll där jag inte kände personen. Jag har dock alltid varit noga med att känna in och har i skrivandets stund inte fått något annat än positiva upplevelser när jag tagit emot healing. Däremot har jag känt varifrån jag inte bör ta emot (utan att det för den skull behöver vara något negativt för någon annan).

I vilket fall, jag tänker att det är viktigt att du vet vad du gör när du tar emot healing och/eller andra energibehandlingar, framför allt när det handlar om frekvenshöjande varianter.
Känner du till personen, eller går du bara på antal likes på t ex Facebook? Kan du lita till personens intention bakom, eller är det bara en ”quick fix” för att healingen som erbjuds t ex är kostnadsfri eller ”billig”?
Är du inte i balans när du tar emot, eller arbetar med energier på något vis, så kan det skapa ännu större obalans.
Det kan kännas bra under och efter healingen/behandlingen men på ett djupare plan kan det ske saker som får dig att sväva iväg. Därför är det viktigt att du är helt medveten i vad du gör och varför du tycker att du behöver ta emot healingen/behandlingen.
Idag finns t ex ett smörgåsbord av healers som sänder healing under veckans alla dagar, och jag har absolut inget negativt att säga om någon, men var medveten om vad du gör hela tiden.
Ibland kanske inte ens healern själv vet om vad hen sänder ut, eller är medveten om sin sanna intention bakom. Det här är därför en uppmaning till eftertanke, både till dig som ger healing/energibehandling och till dig som tar emot healing eller liknande.
Vad är ditt sanna syfte bakom att ge? Vad är ditt sanna syfte bakom att ta emot?
Detta kan förstås kopplas till alla situationer i livet. Det är bra frågor att ställa sig med jämna mellanrum.

IMG_3051

Förlita dig inte heller mer på en annan människa än på dig själv.
Vid vissa perioder i livet kan du behöva ta emot healing, men bli inte så beroende av ”kicken” att du tar emot healing och behandlingar från en massa olika håll utan att ta någon paus emellan.
Ibland är förresten effekten som uppstår något du kan uppnå bara genom att meditera, ligga ned och lyssna på meditativ musik eller att ge dig själv healing. Var noga med att känna in alltså.

Efter meditationen förut bad jag även att få ett budskap kring det här och detta är vad som kom till mig:

Låt ditt sinne vara rent och centrerat.
Vad säger dig intuitionen?
Lita alltid till denna.
Gör det till en vana att gå in i dig själv en stund innan du planerar att ta emot healing och energibehandling. Känn av vilka ”vibbar” du får först. Känns det inte bra så undvik att ta emot behandling från detta håll.
Lita till dig egen förmåga. Ge inte bort din egen inneboende kraft och din helande förmåga till någon annan.
Healing kan tas emot vid speciella tillfällen i livet, som en extra hjälp, men du måste känna själv när det räcker så du inte svävar iväg i det blå.
Glöm inte heller att vara kvar i kroppen om du reser under behandlingen. Var jordad där, då kan du ge dig av till andra plan utan att tappa bort dig själv. Detta gäller även under meditation.
Du kan inte fly från den uppgift du har här på jorden och det du skall uppleva i din fysiska kropp. Det är inte meningen att du skall bli världsfrånvänd.
Det är sant att du kan uppleva många angenäma tillstånd i de fall du reser under healing och meditation, men hämta bara energi och budskap där. Stanna inte kvar där i huvudet och gå runt och fantisera hela dagarna.
I vissa fall får du redskap och budskap med dig som du kan dela med dig av, men gör det inte till något magiskt. Och glöm inte att vara fast förankrad i dig själv. Det är viktigt för att inte dra till dig energier som kan dränera dig istället för att ge dig ny kraft.

Jag skall tillägga att det absolut inte är meningen att ge healing och energibehandlingar en negativ stämpel här. I så fall skulle jag också framställa mig själv i dålig dager. 😉 Healing är inte heller farligt.
Syftet bakom mitt inlägg är helt enkelt att du skall förlita dig till dig själv och till din intuition. Alltid!
Vad du än gör så lyssna alltid inåt, känn in. Är du balanserad kan inget negativt komma in i ditt sinne för du kommer att veta vad som är bra för dig och vad som inte är det, vad du är redo för och vad du inte är mogen för ännu.
Ta emot när du behöver, inte bara för att det blivit en härlig rutin och trygghet. Och håll dig till några få healers/behandlare som du känner dig trygg med. Men framför allt – se inte energiarbete som en flykt från den här världen = fly inte från det liv du är menad att leva här. Se det istället som en ynnest att få vara här och utföra det arbete du valt att utföra. Och när du på riktigt kommer till insikt om att det är du själv som valt att göra det här så blir det oftast lite roligare att leva i denna värld också.

Med kärlek ❤
/Parameshwari

En händelserik månad

Nu ska jag försöka få ur mig allt som hänt under min månad (nästan) utan sociala medier. Misstänker redan här att det kommer att bli ett enda virrvarr, som kanske bara jag förstår något av i slutändan. *skratt* Men håll till godo med det som blir.

Nästan med en gång slår känslorna emot mig.
Hjärtat börjar vakna och jag börjar på riktigt att KÄNNA.
Jag pendlar mellan att vara glad, ledsen och arg. Det här är förstås något som redan pågått i kulisserna, men jag har varit bra på att döva mig via sociala medier. Inte medvetet förstås, men det blir tydligt ATT det varit dövande nu.
Jag märker hur ledsen jag egentligen varit över en del saker i livet. Hur en del bara fått fortgå utan att jag på allvar orkat göra någonting åt det.
Kort därefter brakar helvetet lös rent ut sagt. Jag tänker inte gå in på detaljer, men det känns som att hela jag vänds ut och in och jag vill helst bara försvinna ur min kropp. Jag står vid ett stup och vet inte om det är bäst att hoppa rätt ut i det okända, eller om jag skall stanna kvar i det gamla vanliga där ingenting kommer att förändras.

The Dark Night of the Soul.
Jag hade nog varit där ett bra tag, men nu blir det tydligt som en käftsmäll. Känner mig så ensam och har ingen att prata med. Vet inte vilket ben jag skall stå på. Allt i samhället känns så främmande för mig nu. Jag vill inte vara med i dramat längre.
Jag läser Ram Dass bok Be Here Now, lyssnar på Eckhart Tolle, Alan Watts och Sadhguru. Mediterar.
Det som pågår nu är transformation, att gå ur skalet, att växa i smärtan. En längtan efter total frihet. Ett frö börjar gro i mig. Jag känner sakta men säkert hopp.

forest

Jag genomgår en 21-dagars healing på distans följt av en DNA-aktivering. Det ger mig den knuff jag så väl behöver.
Jag förändras på djupet. Mitt medvetande är förhöjt. Egot är dämpat. Men jag är fortfarande skör. Vet hur lätt det är att trilla dit igen. Ändå ser jag tydligare nu, hur jag formar allt med mina tankar.
Jag tål inte längre aggressivitet eller att lyssna till andras drama. Hela kroppen skriker av obehag.
Märker att jag höjer andras medvetande genom att själv vara i ett förhöjt medvetandetillstånd. Egot tar förstås över lite bland och säger att det bara är tillfälligt. Jag väljer att inte lyssna.

Jag bryr mig inte om detaljer längre. Sådant som retat gallfeber på mig tidigare.
Mitt kontrollbehov har börjat släppa taget. Min man hade säkert sagt annorlunda, men allt ser han inte. 😉
Jag börjar förstå kursen (ACIM) mer på djupet. Texter jag haft svårt för smälter liksom in i mitt medvetande. Orden betyder inte så mycket längre. Det är det som är bakom dem som betyder något. Källan till allt.
Jag har släppt tankar på vad andra ska tro och tycka. Det är ju faktiskt inte mitt problem.
Och jag reagerar inte på precis allting längre, utan kan koppla bort dramatiken jag ser. Det är trots allt jag som skapat den.

Summering:
Med allt som hänt är det inte svårt att förstå varför jag skall vara hemma hela detta året. Det är inte bara för att jag skall skriva klart ACIM 365. Det är för att jag skall bli klar med mitt inre arbete. Att läka, förlåta och i detta ”uppgradera” mig så att jag kan börja hjälpa andra. På riktigt.
Jag kommer att släppa det som behöver släppas med insikten att jag bara behöver utgå från kärlek för att klara av alla situationer. Att jag kan utföra vilka uppgifter som helst om jag bara är hängiven kärleken.

Jag är full av tacksamhet!

Med kärlek ❤
/Parameshwari

Är du medveten?

Är du medveten om hur du känner dig innan du öppnar dagstidningen, sätter på nyheterna på TV, eller läser igenom ditt Facebookflöde?
Är du medveten om hur du känner dig efteråt?
Är du medveten om vad du skriver och pratar om, vad du sänder ut i detta stämningsläge?
Hur ser världen på utsidan ut när du låtit ditt sinne präglas av rädsla och ilska?

Är du medveten om dina tankar?
Tänker du att alla män är mansgrisar?
Tänker du att det är farligt att gå genom parken på kvällen?
Tänker du att andra hela tiden är ute efter något?
Tänker du att du inte kan?
Vad händer när du tänker så?
Vad drar du till dig?
Vad ser du på utsidan?
Eller…
Tänker du att alla du möter har något att lära dig?
Tänker du att du har något att bidra med här i världen?
Tänker du att du är älskvärd?
Tänker du att alla är värda att älskas?
Vad händer när du tänker så?
Vad drar du till dig?
Vad ser du på utsidan?

Är du medveten?

Kärlek & frid ❤️
/Parameshwari

Vägledning när den är som bäst

Som utlovat på Instagram ska jag berätta lite om vad som hänt det senaste.
Jag har filat på det här inlägget i några dagar och jag blir inte riktigt klar (eller nöjd). Det är omöjligt att få ner i text vad som blivit upplevt under healing. Kanske var det inte menat att jag skulle skriva om det heller, men håll till godo med en lite knagglig text.

Healingen, alla möten och beslut, vägledningen och de budskap jag fått har varit så omvälvande att jag känner mig som en annan människa (transformerad är nog ordet jag egentligen syftar till egentligen).
Jag är här i min kropp, fast samtidigt på ett annat plan. Den ”vanliga” världen ter sig allt mer främmande. Alla människor som rusar fram i livet. Jag är i min bubbla och vill inte vara med i den hetsen längre. Jag orkar inte prata, eller hänga med i samtal om vädret eller om politik.
Healingen jag tagit emot under de senaste veckorna har öppnat upp för så mycket. Kanske att det nästan gått lite väl fort emellanåt.
Det som varit värst är alla höga ljud. För stunden är det lite bättre, men förra veckan tog allt prat och alla musik nästan knäcken på mig. W pratade ännu mer än vanligt (hur nu det ens är möjligt… *skratt*). Det var inte tyst en minut här. Vid något tillfälle var jag inte många sekunder från att fly från hemmet för att ta in på hotell för att få en stunds tystnad. Jag gjorde det inte, men det krävdes mycket självbehärskning.
När det var som värst var varje ord som att en fågel pickade med sin näbb i skallen på mig, eller som att någon skrek rätt in i örat.
Nu längtar jag så efter att skolan ska börja igen så att jag får några timmar i ensamhet och total tystnad på vardagarna. (Serenity now!!)

Det bästa beslutet jag fattat är att jag skall gå kursen Angelic Reiki® 1&2 nästa månad. Vägledningen och tecknen från änglarna har i detta fall varit nästintill handgripliga.
Jag var på väg att kolla kurstider för Holy Fire Reiki, men fylldes av ett stort obehag och i samband med detta drogs blicken till kursen i Angelic Reiki. Naturligtvis! Jag påmindes om att jag tittat på kursen förut, fast då kände jag mig inte redo. Det gör jag nu.
Faktiskt känns det här så rätt att jag redan preliminärbokat mig till steg 3&4 månaden efter. Änglarna kommer mig allt närmare och jag är säker på att det här är vad jag ska göra nu.

IMG_3340
”Love ends duality, thus it has no opposites.”

Men tillbaka till healingen. Vid förrförra tillfället var det som att komma hem. Jag tog emot så mycket kärlek och ljus, och själens längtan efter att komma hem blev väldigt påtaglig.
På samma vis var det sorgligt en stund. Precis innan healingen startade började tårarna att rinna och jag fick därefter ett budskap om att ett dödsfall skulle ske i familjen. Det var förvisso inte oväntat att det skulle ske inom en snar framtid, ändå var det en lite underlig upplevelse. Fast på samma gång som det var sorgligt var det också en lättnad, för det var hög tid för henne att lämna kroppen.
Jag tog avsked under healingen och det var en väldigt fin stund. (Jag fortsatte sedan att ”koppla upp” mig för att sända henne kärlek till resan över under de efterföljande dagarna. Hon somnade in på lördagsnatten.)
Just denna healing blev alltså väldigt speciell. Min kropp var stekhet efteråt och jag var känslosam långt in på nästa dag.

Under senaste healingen var Raphael med mig under nästan hela sessionen, och det var efteråt jag fick det så träffande budskapet när jag drog orakelkortet (som jag skrev om på Instagram häromdagen).
Här kommer ett litet utdrag från texten:

If you are forgetful, stressed, mentally fatigued or plodding when you are usually bright, you need some mental ’time out’. […]
You have been absorbing a lot of new information. You may feel you have so many tasks to do that you don’t know where to start, or that if you stop to rest you will never get through it all. This is causing you mental stress, which is diminishing your productivity. It is time to slow down and cleanse your mind with the assistance of Master Hilarion and Archangel Raphael
.”

Och efter förra veckan behöver jag sannerligen mental vila.
Jag är sååå trött i huvudet, så nu är prio vila & meditation (och tystnad).

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

Repetition VI, Lektion 208

(188) Guds frid lyser i mig nu.
Jag är inte en kropp. Jag är fri. För jag är fortfarande som Gud skapade mig. 

Lektionen säger: ”det är inte svårt att se inåt, för där börjar allt sant seende.”
Inom dig finns friden. Inom dig finns ljuset. Det har alltid funnits där.
Ju oftare du sitter still, sluter ögonen och vilar från den yttre världen, desto snabbare blir du varse om denna sanning.
Här och nu kan du välja frid, och att förlåta allt det som inte är frid.
Här och nu kan du välja att lyfta slöjan och se vem du i sanning är.
Se ditt ljus och dela med dig av det till alla du möter.

– Parameshwari

”Jag skall vara stilla, och låta jorden vara stilla tillsammans med mig. Och i den stillheten skall vi finna Guds frid. Den finns i mitt hjärta, som vittnar om Gud själv.”

A Course in Miracles

IMG_3206