På egna ben

Det blir inte så mycket annat skrivande här än lektionerna numera.
Ett tag hade jag lite dåligt samvete för det, fast nu upplever jag det faktiskt enbart som något positivt. Inte så att jag inte vill skriva om min vardag också, men lektionerna styr upp mig på ett sådant vis att jag måste lägga egot och allt klagande åt sidan.
Och då menar jag inte att det inte är ok att skriva även om dåliga dagar. Det är mer så att det helt enkelt är bra för mig att undvika att skriva om mina tvivel och svarta hål. (Jag har fortfarande lätt för att sugas ned i ett negativt flöde emellanåt.)
Naturligtvis har jag inte bara skrivit om negativa saker heller, men ni förstår nog vad jag menar.
Lektionerna ger mig så mycket mera nu, när jag bearbetar dem en efter en.
Jag gör dem inte som jag gjorde förra året. Då läste jag bara och praktiserade övningarna, jag skrev väldigt sällan. Nu när jag skriver så märker jag hur mycket jag lärt mig på vägen och jag lär mig minst lika mycket nu.
Det är som terapi att skriva. Jag låter den inre rösten tala genom mig och jag suger i mig allting med stor iver. Det här är en öppning för mig, mot det som komma skall.

För två veckor sedan blev jag klar med Living in Purpose Mastery Program. Det kändes både sorgligt och glädjande. Har ju haft med mig de här lektionerna dagligen i 6 månader och plötsligt har jag fått lägga den tiden på att skriva eget istället för att följa någon annan.
Det är som när man tar körkort och sätter sig ensam i bilen första gången. Det är då det händer. Det är då man lär sig.
Nu är det på riktigt. Jag behöver ingen lärare mer. Jag behöver inga kurser eller böcker.
Min lärare finns i mig. Rösten finns inom mig. Där den alltid funnits.
Jag kan inte smita undan mer nu. Jag måste följa mitt kall, och även om jag inte till fullo vet vart det här ska leda mig ännu så har jag åtminstone börjat gå den väg jag ska gå.
Jag trodde det inte i höstas, men det har hänt otroligt mycket under det här halvåret.
Även om det stundtals varit jobbigt så är jag otroligt tacksam för allt jag fått uppleva.

Det är nu bara fyra arbetsdagar kvar. Jag är lite splittrad i hur jag känner inför detta. Har ju längtat efter det men de senaste veckorna har det faktiskt varit ganska skoj på jobbet. Tja, det är väl som det brukar. Det är som bäst de sista arbetsdagarna, fast då slutar jag när jag är på topp i alla fall. Inte som ett vrak.

Fortsättning följer i sinom tid.

Sat Nam ❤

timeforcoffee

När man slutar tidigare och får med sig
finkaffe på vägen hem.

Lektion 22, Det jag ser är en form av hämnd.

Det kanske låter konstigt, men om du funderar en stund så stämmer det ganska väl.
För varje gång jag tänker att någon på utsidan attackerar mig så upplever jag att måste jag gå till försvar. Detta för att jag projicerar mina egna tankar, min ilska eller vad jag nu upplever, på världen.
Jag har i mitt sinne skapat något på utsidan som attackerar mig.
När jag då går till attack mot världen utanför så blir det en typ av ”hämnd” på den/det som väckt min ilska. (Kanske skulle du hellre kalla det självförsvar.)
Det här är inget konstigt i den värld vi lever i. Det är så de flesta av oss reagerar, och vi gör det någon gång varje dag. Vi sitter fast i detta ekorrhjul av attack och försvar.
Så frågan blir: gynnar det vår inre frid?
Svaret är naturligtvis nej.

Så om jag vill känna inre frid behöver jag släppa taget om den yttre värld jag hittat på.
Jag behöver släppa taget om, och förlåta, det förflutna.
Jag kan inte längre låta mig triggas av sådant som inte är verkligt, för det jag ser är bara en illusion (hur verklig den än ser ut att vara).
Jag ska ta ansvar för mina egna tankar, för jag vet att det är jag som skapar det jag ser på utsidan.

whatdoyousee

Lektion 21, Jag är fast besluten att se tingen på ett annat sätt.

Jag sluter mina ögon och söker i mitt inre.
Något distraherar mitt sinne.
Jag är frustrerad över ytligheten jag ser överallt.
Jag ser att kroppar får mer uppmärksamhet än det som finns bakom skalet.
Jag ser att selfies får fler hurrarop än kärleksfulla budskap, som kommer direkt från sanningens källa.
Jag ser rädslan. Inte för mörkret, utan snarare för ljuset.
Ljuset… som avslöjar allt det där vi egentligen inte borde bära omkring på.
Ljuset… som visar att det finns en annan väg.
Ljuset… som skrämmer.
Därför är det lättare att dra ner den svarta rullgardinen och blunda.

Jag ser att inte alla är redo ännu. Kanske är jag det inte till fullo själv, vissa dagar.
Men… jag är fast besluten att se tingen på ett annat sätt.

Jag är fast besluten att se… ytligheten… på ett annat sätt.
Jag är fast besluten att se… rädslan… på ett annat sätt.
Jag är fast besluten att se… mina inre bilder… på ett annat sätt.

Jag är fast besluten att se mina demoner för vad de är – illusioner.
Jag är fast besluten att se kärlek istället för detta.

seethingsdifferently

Lektion 20, Jag är fast besluten att se.

Som det är nu ser jag inte sanningen. Jag ser separata kroppar i en värld full av rädsla.
Jag tror att andra gör saker mot mig. Saker som gör att jag måste gå i försvar.
Jag tror att det händer saker där ute. Saker som gör att jag måste gå till attack.
Det ligger inte mycket frid i det, inte sant?

Men det går att ta sig ur detta ekorrhjul.
Det gör jag genom att förändra mitt sätt att tänka.
Genom att inte tillåta ogräset att växa fritt i min trädgård längre.
Jag ska rensa upp och plantera färgglada blommor.
Och för varje blomma jag planterar föds en vacker tanke.
En tanke full av ljus. Av glädje. Av kärlek.

Jag är fast besluten att förändra mina tankar.
Jag är fast besluten att se.

iamdeterminedtosee

Lektion 19, Jag är inte ensam om att uppleva verkningarna av mina tankar.

theeffectsofmythoughts

Jag är inte ensam om att uppleva verkningarna av mina tankar, eftersom det bara finns ett sinne.
Våra sinnen är förenade.
Det är därför det är så viktigt att ta reda på vad jag egentligen tänker, för det jag tänker påverkar inte bara mig. Och det jag tänker kommer på ett eller annat vis att komma tillbaka till mig. Antingen som en rejäl käftsmäll eller som något kärleksfullt, beroende på hur jag använder mina tankar.

Ställer du dig ibland frågor som: undrar varför fru Karlsson alltid är så otrevlig mot mig? Jag ler ju alltid och är trevlig mot henne.
Min motfråga blir: lägger du någonsin märke till vad du tänker när du möter fru Karlsson? För om du ler mot henne samtidigt som du tänker att hon är en riktig satmara, ja då har du ju fått svaret serverat, inte sant?!
Om du upplever att människor du möter är otrevliga mot dig så kanske det har med dig själv att göra.
Vad tänker du när du möter människor på jobbet eller på stan?
Vad tänker du över huvud taget?

Experimentera med detta ett tag. Försök att bli medveten om vad du tänker under dagen.
Försök också att sända kärleksfulla tankar till dem du samspelar med och se vad som händer. Även människor du ogillar.
Allt du ger, även i tanken, får du tillbaka.
Så tänk vänliga tankar. Du får som du ger.

Kärlek & frid ❤

Lektion 18, Jag är inte ensam om att uppleva verkningarna av mitt seende.

theeffectsofmyseeing

I den här (illusoriska) världen finns det en tro på separation. Vi tror att varje kropp är separat och att vi har individuella sinnen.
Vi tror till och med att vi ÄR våra kroppar. Vi identifierar oss med den här behållaren som av sig själv egentligen inte kan göra någonting.
Det här är så verkligt för oss att det blir otroligt provocerande när någon säger att vi alla egentligen är ett. Det avfärdas som galenskap.
Vi vill leva kvar i illusionen.

Men sanningen kvarstår: vi har ett sinne och vi delar detta sinne, och just därför är jag inte ensam om att uppleva effekterna av mitt seende.

Jag kommer att skriva mer om detta imorgon när det handlar om verkningarna av mina tankar.

Lektion 17, Jag ser inga neutrala ting.

iseenoneutralthings

Tanken kommer alltid först och på detta följer hur jag uppfattar tingen på utsidan.
Med andra ord, jag kan inte se några neutrala ting eftersom jag inte har några neutrala tankar.

Idag tänker jag föreslå att du övervakar dina tankar under dagen och kvällen.
Hur reagerar du när du tittar på olika föremål, när du möter olika människor osv?
Inser du att det inte är föremålet eller personen i sig som triggar dig?
Se istället om du kan fånga tanken bakom. Det finns alltid en tanke där, även om den kan vara väl dold.
Ett liten påminnelse bara: du ska inte analysera det som dyker upp. Bara titta och sedan släppa taget. Se det som en rolig lek, som en upptäcktsresa i sinnet.

Önskar dig en spännande dag!
Kärlek & frid ❤