Vilken väg vandrar du på?

Tacksamheten går hand i hand med kärleken, och där den ena är måste den andra vara.

Så vandra kärlekens väg i tacksamhet. För hatet glöms bort när vi lägger jämförelser åt sidan.
Rädslan för Gud är nu ogjord till sist, och vi förlåter utan att jämföra.

/ACIM lektion 195 – Kärleken är vägen jag vandrar i tacksamhet

IMG_0204

Dagens lektion handlar alltså om tacksamhet och kärlek. (Texten från ACIM här ovan står inte i rätt ordning från boken, men tyckte att det passade bäst så här.)
Den handlar även om jämförelser, och jag tänker på bilden jag delade på Instagram idag – Comparison is the thief of joy – och att vi inte ska jämföra oss med andra. Jag tänker att det i många fall är lättare sagt än gjort. Vi sneglar på andra och upplever att hon eller han gör saker bättre än oss. Vi retar oss mer och mer. Känner oss värdelösa eftersom vi upplever att vi inte är lika bra. Vi börjar kanske se ned på den andra personen. Gör henne till en rival. Det blir en person som stjäl vår glädje.
Men är det verkligen så? Är det inte vi själva som tillåter att något på utsidan stjäl vår glädje? Är det inte så att när vi dömer någon annan så dömer vi egentligen oss själva?
Vi speglar röran i vårt inre utåt. Vår brist på kärlek till oss själva blir så tydlig.

Så vilken väg vandrar du på? Kärlekens väg? Eller egots väg?

Jag känner igen mig mycket idag för jag har levt mitt liv på detta vis i många år. År av dålig självkänsla fick mig att konstant nedvärdera mig själv när jag jämförde mig med någon annan, för jämförde mig med andra det gjorde jag hela tiden. I skolan, när jag började yoga, på arbetsplatser, utseendemässigt… you name it. Det tog förresten många år innan jag började skönja min egen personlighet. Jag visste helt enkelt inte vem jag var, men jag tycket att de flesta andra var bättre på det än mig i vilket fall.
Jag identifierade mig med min depressiva sida. Jag var snabb att döma. Kände ofta missunnsamhet. Var konstant arg.
Inte konstigt att jag mått dåligt och varit nedstämd större delen av mitt liv.
Idag kan jag känna medkänsla med mig själv för detta. Jag börjar kunna förlåta mig själv för allt som hänt tidigare. Jag börjar till och med känna kärlek till mig själv.
Att säga ”jag älskar dig” till min spegelbild på morgonen har inte alltid varit en självklarhet. Det har varit några tappra försök som sedan runnit ut i sanden. Idag gör jag det och menar det. Ja, kanske inte till 100% ännu, men någonting ditåt. Åtminstone i skrivandets stund för nu har jag flow i livet.
Jag får (naturligtvis) återfall ibland. Vissa dagar glömmer jag av mig men när jag kommer på mig själv med att jämföra mig med någon annan, eller när jag märker att jag är på väg att döma, så upprepar jag mitt mantra ”jag skall förlåta, och detta kommer att försvinna” och faktiskt känns det bättre efteråt. Det får mig att vakna till, släppa taget och välkomna ljusare tankar. Jag sopar inget under mattan (jag tittar på det som behöver tittas på), men jag fastnar inte i ältande längre. Jag är så otroligt tacksam över att ACIM kom in i mitt liv igen (på riktigt denna gång) och jag är tacksam för alla nya upplevelser och vackra själar som följer i dess spår. Tack, tack, tack!

Kärlek till er alla!

New sweet home

cropped-lightbyparameshwari1.jpg

Jag har äntligen skaffat en egen domän! Har funderat på det länge, men inte riktigt mäktat med att ta tag i allt vad det innebär. Nu är jag här i vilket fall och jag välkomnar både gamla som nya läsare.
Ni som inte följt mig, men vill se vad jag skrivit om tidigare kan besöka min gamla blogg här:
https://stillhetenslov.wordpress.com/

Det är fortfarande ”sommar” så jag kommer kanske inte att vara så väldigt aktiv den första tiden. Eller så är det som vanligt, jag skriver när andan faller på helt enkelt.
I den här nya bloggen kommer det att bli ett större fokus på ACIM (A Course in Miracles) eftersom det är de studierna som tar mycket av min tid nu. Jag behöver dela med mig för att jag själv ska lära mig.
I skrivandets stund läser jag (vid sidan av boken) ”Living in Purpose Mastery Program for Miracle Minded Thinking” hos Teachers of God. Kursen kommer att pågå i 6 månader och efter att ha studerat deras 40-dagars program känns det nu som att det är dags att gå ALL IN för detta. När jag upptäckte ACIM (boken) igen i början av året, efter att den legat och samlat damm i flera år, var det som att alla bitarna började falla på plats. Där jag då för flera år sedan inte fattade ett dyft och inte kunde ta till mig texten p g a att den är skriven ur ett kristet perspektiv har jag nu sugit i mig allt med stor iver. Orden ”Jesus”, ”Den helige ande” och ”Gud” skrämmer mig inte längre. Det är för övrigt bara ord. Det är jag själv som lägger värde i de ord jag använder, läser eller hör.
Jag anser mig dock fortfarande inte tillhöra någon religion, även om ni kommer att få se mig skriva allt oftare om ovan nämnda i olika forum. Ett tag oroade jag mig för vad andra skulle tro och tycka. Ni som läst hos mig tidigare vet ju att den kristna tron inte varit min kopp te och att det nästintill vore en dödsstöt att bli förknippad med den. Idag bryr jag mig inte så mycket om andras uppfattningar. Jag vet själv vart jag står och hur mitt liv börjat förändras till det bättre. Jag vet att allt faktiskt hänger på mina egna tankar om det som finns utanför mig. Att inte få skriva och dela med mig av det jag lär mig och brinner för skulle ta kål på min inre gnista. Ibland kanske jag inte lever som jag lär, men jag är blott en människa och alla de texter jag delar med mig av här och på Instagram är saker jag själv arbetar med. Jag lär mig under tiden och hoppas på vägen kunna inspirera även andra.

Kärlek & frid,
Parameshwari