A Course in Miracles (ACIM), En kurs i mirakler, förlåtelse, högkänslighet, healing, livet, meditation, mindfulness, Okategoriserade, tacksamhet, tankar

Time to move on

Det har varit en ganska omtumlande sommar. Omtumlande för att jag i ärlighetens namn försökt fly från mig själv och från min uppgift. Det blev så mycket runt omkring, och för mig så mycket överdrifter och extremer överallt, att jag helt enkelt behövde koppla ned ett tag. Kanske har det inte varit helt märkbart utåt för jag har trots allt varit med hela tiden. Jag har skrivit och varit aktiv på nätet. Rösten har varit där och talat lugnt till mig. Jag har varit samstämmig med Gud, ändå har jag gått ut och gjort min dag helt tvärtemot mina intentioner och tvärtemot vägledningen. Dag ut och dag in i flera veckors tid.

Jag hade hållit mig borta från kött i över fem månader, men så blev det lite kyckling här och lite rostbiff där. En öl här och en cider där (ja jag bröt mitt eget avtal). En läsk här och en glass där. Och ett överflöd av glutenfyllda maträtter. Många bäckar små…
Inte konstigt att jag blev sjuk i Varberg. Halsen svullnade, jag blev förkyld och fick feber. Hade jag inte köpt en nässköljningskanna så skulle jag troligen fått en rejäl bihåleinflammation också för bihålorna var fulla av var. Kroppen har reagerat och protesterat för fullt men jag har nonchalerat alla symtom, och blivit allt tröttare.
Jag vet egentligen inte varför jag gör så här mot mig själv. Det är som att jag inte klarar av acceptera min uppgift fullt ut och alla de symtom som kommer av att vidga medvetandet. Allt ansvar som följer med detta. Och ensamheten i att det inte finns någon att prata och bolla med annat än på nätet. Tron på mig själv som ibland sviktar, trots att jag redan vet vilken min uppgift är (ja trots alla tecken och budskap jag får hela tiden). Den uppgiften kan jag inte fy ifrån, för ju mer jag försöker desto svårare blir det.
Samtidigt är jag en komplicerad person på det viset att jag är så splittrad i mitt sätt att vara. Jag älskar tystnad och ensamhet, ändå dras jag till bullret på stan på ett nästan sjukligt sätt. Jag vill vara i den stillsamma naturen, men åker till Liseberg eller centrala stan (mitt i högsäsong) och magkänslan bara skriker nej. Det är ju helgalet egentligen!

Kanske är det föräldraskapet som har mest påverkan här. Att vara mamma till en kille som är min raka motsats och som aldrig någonsin är tyst och aldrig sitter still. Det blir så mycket påfrestning att jag till slut inte klarar av att vara i tystnad på utsidan heller.
Min son är högkänslig som mig, men har en helt annan personlighet. Han vänder det utåt och är överaktiv, medan jag gör tvärtom.
När jag bodde ensam hade jag aldrig vare sig tv eller musik på. Det var tyst jämt. Jag var ute i naturen varje dag och var otroligt kreativ i mitt skrivande. Nu är min kreativitet i botten för jag får aldrig möjlighet att ”isolera mig” på det vis jag själv önskar. Någon är alltid där och rycker i mig eller har ljud på i bakgrunden. Jag får stjäla till mig korta stunder och ”hets-skriva”. Det är ett otroligt stressmoment som tär på mig mer än jag vill erkänna.
Nu är det absolut inte meningen att det ska låta som att jag beklagar mig eller att jag tar på mig offerkoftan. Nej, jag vill bara vara ärlig med hur livet ser ut, även när det dalar. Att bli förälder är både det bästa och det värsta jag gjort. 😉 Men många gånger avundas jag er som har vuxna barn och äntligen får egentid. Där barnen är självständiga individer som aktiverar sig på egen hand. Jag måste att inse att min son troligen aldrig kommer att få samma intresse för skog och mark som jag har, eller ro att ligga ner och slappna av eller vara med mig på yogan. Eller för den delen sitta knäpptyst och pyssla med någonting. Åtminstone lär det dröja många år tills dess.
Jag har egentligen bara att acceptera detta. Att ha ett överaktivt barn som lärare är utmanande helt enkel.
På samma gång vet jag att det kan förändras också, om jag själv bestämmer mig för det, och det är väl det jag inte gjort… ännu. Ett som är säkert är att jag behöver släppa kontrollen (och sluta vara projektledare dygnet runt), börja prioritera mig själv och inte låta mig slukas av andras önskemål. Punkt.

goal-3144351_960_720
Det är dags att öppna nya dörrar.

När det kommer till mottagandet av budskap behöver jag också öppna upp mer, och sluta upp med att filtrera de budskap jag får (för att inte framstå som en stolle). Jag filtrerar till och med inför mig själv ibland och klarar därför inte av att ta emot budskapen fullt ut. Jag bromsar det på vägen. Kanske för att jag känner där stressen som flåsar mig i nacken hela tiden.
Men… de senaste dagarna har det faktiskt börjar klarna, och efter fredagens kraftfulla energier och blodmånehealing känner jag mig stärkt att fortsätta. Fast för att klara av detta behöver jag mycket tystnad och avskildhet. Nyttig och lätt mat. Mycket egentid och mer tid offline. Nätet stjäl mycket av min tid och jag behöver tillåta mig att lägga mer av den tiden på meditation istället. Jag tänker även unna mig att ta emot healing från annat håll. Behöver den hjälpen för att stärka mig själv och jag ser det som en extra boost till min egen healing. Jag måste sätta högsta prioritet på detta, annars jag går sönder. Att ta emot hjälp är också något jag behöver arbeta med för jag är alltid så envis i det att jag klarar mig på egen hand. Självständighet må vara bra, men ensam är inte stark.

Och i förrgår kom detta budskapet, när jag (äntligen) fick en stund i tystnad för mig själv på morgonen:

Du behöver öppna upp dig mer än du någonsin gjort tidigare, för att ta emot budskapen som kommer till dig nu. Du får inte ta lätt på detta. Din uppgift är att leda dina vilsna systrar och bröder rätt, och då behöver du lyssna till den sanna rösten i dig.
Du behöver koppla bort illusionen på utsidan. Sluta lyssna till egot.
Vi kommer att prata allt mer till dig nu. Du tillhör också ljusets familj, även om vi vet att du inte gillar den typen av benämningar. Men det handlar inte om någon slags grad eller skala, eller om att någon (grupp eller person) är mer betydelsefull än någon annan. Några är helt enkelt utsedda att leda andra rätt. Alla har olika uppgifter. I detta skall du inte underskatta dig själv. Du är en mer kraftfull healer än du förstår själv, och du behövs nu i den process som pågår.
Ni som börjar vakna upp kommer att få budskap till er som ni måste dela med er av för att hjälpa dem som fortfarande drömmer.
Vi vet att en del budskap är svåra att ta till sig, att det är lätt att döma en del som galna sagor, men se igenom dömandet och låt det bara vara. Avfärda ingenting förrän du själv tagit emot de budskap du behöver föra ut i världen. Alla har sitt sätt att arbeta på.
Vi ber dig nu att ta tag i din uppgift, även om det periodvis är tungt och lätt att fly till sådant som dövar sinnet. Men du vet att det inte finns någon återvändo längre. Du kan inte fly från den du i sanning är. Du kan inte fly från din livsuppgift.
Det spelar ingen roll om du så sprider budskapen till en enda person, för en person är alla. Alla är ett. Ett enda medvetande. Vaknar en så vaknar alla.
Var den du är ämnad att vara och sprid endast kärlek i tanke, ord och handling.
Vi kommer snart tillbaka med fler budskap.

Att få detta budskap gav mig hopp. Inte så att det var något nytt för jag får ju liknande budskap hela tiden, men just detta ruskade om mig. Jag får inte svika mig själv längre.
Vi ljusarbetare måste alla hjälpas åt nu, och vi måste sluta upp med att oroa oss för vad andra ska tro om det vi gör och skriver om. Tids nog går det att smälta för alla, men då kan vi inte hålla inne med de budskap vi får. Minns att även Jesus var ratad, för att han sa sanningen. Även om ingen blir korsfäst idag så är vägen ofta kantad av människor som gör allt för att tysta ner sanningen, för att få oss att stanna kvar i illusionen. Sanningen skrämmer, men den befriar också. Låt ingen hindra dig från att nå denna befrielse. Vaka över dina tankar och släpp taget om dem som lägger hinder i din väg.

Och nu känns det som en befrielse bara av att ha fått lätta mitt hjärta.
Om du orkat läsa så här långt – tack för att du är du och för att du gör denna resa tillsammans med mig!

Kärlek & frid ❤
/Parameshwari

livet, Okategoriserade

Vegankost vecka 8

Det har gått tre veckor sedan jag skrev om kosten senast och sedan dess har jag inte ätit vare sig kött, fågel eller fisk en enda gång. Jag åt tzatziki (mejeribaserad) när vi åt grekiskt ute i lördags och har ätit ost som pålägg vid ett fåtal tillfällen, annars har jag hållit mig strikt till vegankost.
Det är en ganska härlig känsla att inte längre känna det där suget efter något animaliskt, och det har varit förvånansvärt lätt denna gång.
Jag vet inte ur det skulle varit om jag jobbat hela dagarna, med den extrema hunger som då brukar uppkomma, men just nu är jag tacksam att jag inte gör det för då hinner jag bygga upp en stabil grund tills det är dags igen.

Ni som följer mig på Instagram vet att jag är i röjartagen igen, i strävan efter ett minimalistiskt leverne. Jag trodde nog inte att jag skulle hitta så mycket saker att göra mig av med, eller ge bort, redan så här tätt inpå förra röjningen. Vet inte hur många dvd-filmer, cd-skivor barnböcker och spel jag ställt ner i källsorteringsrummet (som grannarna fritt kunde plocka åt sig av) under veckan som gått men många var det.
Jag skrev ju om att jag skulle försöka göra ”en bokhylla av två”, men efter att ha rensat i hyllorna idag och hittat fler böcker än vad jag trodde fanns (stående bakom de andra och på en del andra ställen) får jag nog inse att jag inte är redo att gå så långt riktigt ännu. N vill inte ge bort några av sina böcker heller och då blir det lite för få hyllplan för mina böcker att trängas på.
Jag har sållat bort ett femtiotal böcker idag i alla fall och det är inte fy skam.
N gjorde i och för sig av med hela sitt band (20 böcker) av Nationalencyklopedin förra veckan så det får nog räknas som en bagagelättnad det med. Det tömde trots allt ett antal hyllor i en annan bokhylla.
Det kommer att ryka fler böcker snart, men jag behöver ögna igenom allt lite mer noggrant. På bokplanet är jag lite mer försiktig så att jag inte råkar göra mig av med något bara för själva rensandets skull. Jag kan lätt bli alldeles för ivrig när jag väl kommit igång. Med kläder och andra prylar är jag t ex ganska drastisk och en hel del har hamnat i soprum/klädinsamling som jag senare faktiskt skulle behövt.  😉
Nu försöker jag vara mer inkännande vad gäller mina behov av sakerna, både vad gäller just nu och en bit in i framtiden. Om jag tycker om och har nytta av sakerna får de vara kvar (åtminstone fram till nästa röjning).

Här nedan kan du se en liten del av det som försvunnit under veckan som gått:

2DEBBC33-C017-4619-B5CF-444ED9F1E401

IMG_1625
En del från dagens bokröjning
IMG_1607
Bokhyllorna i måndags
IMG_1631
Bokhyllorna idag. En del saker hör fortfarande inte hemma i bokhyllan, men…
A Course in Miracles (ACIM), healing, Okategoriserade, tacksamhet

Lektion 63, Världens ljus skänker frid till varje sinne genom min förlåtelse.

Så helig är du som har makten att skänka frid till varje sinne! Så välsignad du är som kan lära dig känna igen medlen för att låta detta ske genom dig!
Vilket syfte skulle du kunna ha som skulle skänka dig större lycka?”

När du förlåter släpper du din broder fri.
När ditt sinne är helt fritt från agg förlöser du alla på samma gång.
När inget på utsidan påverkar dig längre,
då är du i sanning fri.
Då har du släppt taget om den där tyngden du burit på hela livet.

Så vad är det som hindrar dig från att förlåta?
Vad finns bakom all ilska och vilja att kontrollera?
Är det inte en önskan att känna frid?
Kan du nu förlåta dig själv för att du spelar upp denna film gång på gång.
Kan du förlåta dig själv så att du också kan släppa dina bröder och systrar fria.

thelightoftheworld

A Course in Miracles (ACIM), healing, livet, Okategoriserade

Lektion 62, Förlåtelse är min funktion som världens ljus.

Det är din förlåtelse som kommer att föra mörkrets värld till ljuset. Det är din förlåtelse som låter dig känna igen ljuset i vilket du ser. Förlåtelsen är beviset på att du är världens ljus. Genom din förlåtelse återvänder sanningen om dig själv till ditt minne.
Därför ligger din frälsning i din förlåtelse
.”

Förlåt dig själv,
för att du lagt en slöja över sanningen.
Förlåt dig själv,
för att du ser konflikt istället för frid.
Förlåt dig själv,
för att du ser med rädslans ögon istället för kärlekens.
Förlåt dig själv,
för att du ännu inte förlåtit illusionen på utsidan.
För att du fortfarande ser med grumliga ögon.

Den dag kommer,
när du lyfter bort slöjan.
Den dag kommer,
när du förlåter alla dina bröder och systrar.
Den dag kommer,
när du förstår att du inte är separerad från dem.
Du förstår att det bara finns Etthet.

När du ser sanningen kommer du inte att ha några problem med att ge,
för du vet att allt du ger ges tillbaka till dig själv.
När du ser sanningen kommer du att veta att när du förlåter,
då förlåter du också dig själv.
Förlåtelse är din funktion.
Vårda den ömt,
för den är vägen till din lycka.

forgivenessismyfunction

A Course in Miracles (ACIM), healing, livet, Okategoriserade, tacksamhet

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

healing, livet, Okategoriserade, tacksamhet

Livsuppgiften

Rafael

I fredags, efter att jag drog kortet här ovan, fick jag ett meddelande till mig.
Jag skriver nu exakt det jag antecknade i min tanke- och reflektionsbok efteråt:

Rafael säger (ännu en gång) till mig att jag skall arbeta med healing. 
Healing och att kanalisera helande budskap.
Helandet är ett ständigt återkommande tema. Och precis som jag fick reda på att mitt namn Parameshwari betyder healer, någon som hjälper andra att ”vakna upp” så behöver jag kanske själv vakna upp och börja forma någon slags plan över hur jag skall gå till väga framöver.
Det här är det enda som känns helt rätt varje gång jag får det till mig.
När det kommer till yogan till exempel så får jag alltid kalla fötter. 
Yogan är mitt eget redskap, en del av mitt dagliga liv, men jag ska inte lära ut det. Åtminstone inte i traditionell form.
Och precis när jag skriver detta börjar det bränna intensivt i mina handflator, som för att bekräfta ytterligare. Tack!

Rafael kontaktade mig förstå gången för ett antal år sedan. Sedan dess har han varit ”min” ängel, eller guide om du så vill. Det han sagt om healing har även bekräftats flera gånger av min yogalärare/mentor, som gav mig mitt namn Parameshwari.
Så ja, jag har vetat hela tiden att jag på något vis ska arbeta med healing. Däremot har jag inte vetat hur jag ska gå vidare, och det gör jag fortfarande inte ska jag erkänna.
Det jag vet är att jag fått rådet att ta detta året som ett år av att skriva och dela med mig av ACIM 365, jag ska meditera mycket, lita till min intuition, kanalisera budskap och sända ut helande energier.
Om jag gör detta så kommer vägen att visa sig för mig, och jag känner tillit till detta.
Fast mycket hänger förstås på mig. Inget kommer serverat på silverfat. Jag vet att jag i sinom tid måste kasta mig ut, ta språnget ut i det okända.
Jag har varit för rädd för att lita till min egen förmåga. Trott att jag måste vara mer påläst eller ha fler diplom så att jag skall bli tagen som seriös. (Det är lätt att bli avfärdad som kvacksalvare i den här branschen.) Men varje gång jag går in för att leta efter någon kurs känns det fel. Magkänslan skriker nej och jag hör den lugna rösten som säger du behöver inte det där. Du vet redan vad du ska göra. Lita till din egen förmåga.
Jag har förvisso Reikin med mig sedan tidigare och det är bra som grund, men när jag väl kommer igång så kommer jag att arbeta intuitivt och på det vis som passar bäst just för stunden.

Nu lämnar jag detta frö att gro i lugn och ro. 
Sat Nam

A Course in Miracles (ACIM), healing, livet, Okategoriserade, tacksamhet, tankar

Repetition 1, lektion 51

Nu har det blivit dags att repetera de femtio första lektionerna, och det gör vi med fem lektioner varje dag under tio dagars tid.
Jag tänker att jag bara gör en kort sammanfattning för varje dag, sedan finns ju boken, alternativt att gå tillbaka i tiden och läsa igenom hela lektionen.
Lektionerna finns som vanligt på denna sida för er som är intresserade av att läsa och inte har boken:
http://courseinmiracles.com/ 

Lektion 1 Ingenting jag ser betyder någonting.

Allt jag ser är illusioner, som endast existerar i den här illusionens värld.
De saker jag ser har inget värde alls. Det är jag själv som i tanken sätter värde på det jag ser.
Sakerna betyder något eftersom jag kopplar dem till gårdagen, till förfluten tid.

Men… vad betyder alla de här sakerna den dag jag minns vem jag i sanning är?
Vad betyder något alls den dag jag förlåtit allt?

Lektion 2, Jag har givit allt jag ser all den mening det har för mig.

 Allt det jag ser betyder ingenting i sig själv. Det bara är.
Om jag ser en blomma, i just den sekund jag snappar upp dess närvaro, så har jag ännu inte hunnit ge den någon mening. Jag och blomman är här och nu. Utan förflutet. Utan framtid.
Sekunden senare ser jag att det är en vacker vitsippa. Något händer runt omkring och jag skapar ett minne av det.
Så här är det med alla saker. Det finns ett förflutet bakom som kan vara både glädjefyllt eller sorgligt. Allt vi ser påminner oss om något.
Det vi vill arbeta för är att våra sinnen skall bli fria från dömande.
Vi är inte fria så länge saker omkring oss väcker agg, eller får gamla oförrätter att blossa upp igen. Målet är att se saker, precis så som jag såg blomman i den sekund jag såg den först. När allt bara är.

Lektion 3, Jag förstår ingenting av det jag ser.

Ju mer jag lär mig desto mindre vet jag.
Att se livet ur denna vinkel ligger allt mer i tiden.
Tänk om vi kunde se föremålen helt utan tidigare associationer. Inse att vi faktiskt inte alls förstår något av det vi ser.
När vi lägger det förflutna åt sidan, släpper taget om det, så kan vi se föremålen på ett nytt och mer neutralt vis.

 Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

 Jag betraktar mina tankar. Lägger märke till att tankarna får mig att reagera på olika vis. De får mig att tolka och värdera saker jag ser på utsidan.
En del verkar ge kroppsliga symtom.
Nu betraktar jag bara. Ger mig inte in i dramat.

När jag lär mig att inte reagera på mina tankar, utan bara stilla synar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Övningen får mig således att förstå att det är jag som skapar det jag ser på utsidan.
Jag förstår att mina egna tankar är meningslösa, men inte de jag tänker med Gud.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

 Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Märker du hur du försöker rättfärdiga dina tankar, och att detta skapar fiender i den film du projicerar på din bioduk?
Är du villig att släppa taget om detta nu? Är du villig att släppa taget om din önskan att alltid ha rätt?

acimrep1

A Course in Miracles (ACIM), healing, livet, Okategoriserade, tankar

Lektion 48, Det finns ingenting att frukta.

Det finns ingenting att frukta.
Det finns ingenting du behöver vara rädd för.
Detta vet du, när du är med Gud.
Då vet du också att Gud är styrkan du kan förlita dig på.
När du lever i illusionens värld däremot är du konstant rädd.
Du är rädd för att bli av med jobbet.
Du är rädd att du inte ska få ett jobb.
Du är rädd att du ska förlora någon som står dig nära.
Du är rädd för att bli allvarligt sjuk.
Allt omkring dig ter sig hotfullt.
Du måste göra en massa saker för att försvara dig hela tiden.
Jobba på hårdare. Äta allsköns mediciner.
Följa modet och ha de snyggaste märkeskläderna.
Träna på gymmet för att få större muskler än alla andra.
Du är fast i ekorrhjulet och kan inte ta dig ur det, för du tror att allt måste vara perfekt.
Du vågar inte utforska vad som händer om du stänger ner allt och bara sitter i tystnad och lyssnar.
Sanningen skrämmer dig mer än allt annat eftersom du aldrig utforskat detta område.
Du är rädd för att någon ska be dig att dra ner på tempot, älska dig själv och följa ditt hjärta.
Du är rädd för att få reda på vem du i sanning är.
Du är rädd för vad andra ska tro om du inte följer strömmen.
Men jag säger dig att vågar du inte lyssna till din inre Guide så kommer du att fortsätta att frukta världen omkring dig.
Du kommer att frukta döden. Du kommer aldrig att få reda på att den är en illusion den med.
När du lyssnar så kommer du att våga mer och mer.
Du kommer att våga leva på riktigt, utan att vara rädd för vad någon annan ska tänka, för då vet du att det är du själv som tror och tänker en massa. Det är en egenskapad film du spelar upp på bioduken.
När du börjar lyssna till Källan kommer du så småningom att spela upp mer angenäma filmer på din bioduk.
Du blir lugnare inombords. Låter dig inte skrämmas av triviala saker.
Du ser igenom illusionen, du ser ljuset där bakom. Och i detta ljus finns ingen rädsla.
Där finns bara kärlek och fullkomlig frid.

thereisnothingtofear

A Course in Miracles (ACIM), healing, Okategoriserade, tacksamhet, tankar

Lektion 39, Min helighet är min frälsning.

I inledningen ställs frågan: ”Om skuld är helvetet, vad är då dess motsats?”

Det finns ingen skuld. Skuld är något du har hittat på.
Men med denna påhittade skuld har du valt att leva i helvetet.
Helvetet är inget brinnande inferno i underjorden, med Hin Håle på tronen.
Helvetet är det du skapar när du i sinnet tänker tankar på skuld, på dömande och på konflikt. När du lyssnar på egot.
Helvetet finns inte ”någon annanstans”, det finns här i denna värld av illusioner. Precis som du skapat det.
På samma vis finns himmelriket här.
Det skapar du genom att ha frid i ditt sinne. Genom att sträcka ut kärlek.
Genom att se din egen helighet.
Men åter igen, allt detta är bara ord. De betyder ingenting.
Varför lägger du så mycket värde i ord? Varför lägger du så mycket värde i ord som helighet, frälsning, Jesus, helvete, himmel, Gud, Kristus eller Den Helige Ande?
Varför skrämmer dessa ord dig så mycket?
Hade det gjort någon skillnad om det stod Buddha, nirvana, moksha, Shiva eller Brahman?
För många hade det nog det. För andra hade det skrämt lika mycket.
Det är ord. Symboler. 
Du kan kalla det här vad du vill. Denna kärlek kommer i många olika förpackningar.
Det är upplevelsen i ditt inre som räknas.
Det är – att du gör – som är det viktiga.
Släpp värderingarna – och bara gör – övningarna.
Öppna upp för det som (ordlöst) kommer till dig.
Skriv om det om du känner för det.
Dela med dig av dina upplevelser.
Öppna ditt hjärta.

När du förstår din egen helighet så förstår du också att ingen skuld finns, och därmed inget helvete.
När du upplever din egen helighet så kommer du att förstå vem du i sanning är.

myholinessismysalvation

A Course in Miracles (ACIM), livet, Okategoriserade, tacksamhet

På egna ben

Det blir inte så mycket annat skrivande här än lektionerna numera.
Ett tag hade jag lite dåligt samvete för det, fast nu upplever jag det faktiskt enbart som något positivt. Inte så att jag inte vill skriva om min vardag också, men lektionerna styr upp mig på ett sådant vis att jag måste lägga egot och allt klagande åt sidan.
Och då menar jag inte att det inte är ok att skriva även om dåliga dagar. Det är mer så att det helt enkelt är bra för mig att undvika att skriva om mina tvivel och svarta hål. (Jag har fortfarande lätt för att sugas ned i ett negativt flöde emellanåt.)
Naturligtvis har jag inte bara skrivit om negativa saker heller, men ni förstår nog vad jag menar.
Lektionerna ger mig så mycket mera nu, när jag bearbetar dem en efter en.
Jag gör dem inte som jag gjorde förra året. Då läste jag bara och praktiserade övningarna, jag skrev väldigt sällan. Nu när jag skriver så märker jag hur mycket jag lärt mig på vägen och jag lär mig minst lika mycket nu.
Det är som terapi att skriva. Jag låter den inre rösten tala genom mig och jag suger i mig allting med stor iver. Det här är en öppning för mig, mot det som komma skall.

För två veckor sedan blev jag klar med Living in Purpose Mastery Program. Det kändes både sorgligt och glädjande. Har ju haft med mig de här lektionerna dagligen i 6 månader och plötsligt har jag fått lägga den tiden på att skriva eget istället för att följa någon annan.
Det är som när man tar körkort och sätter sig ensam i bilen första gången. Det är då det händer. Det är då man lär sig.
Nu är det på riktigt. Jag behöver ingen lärare mer. Jag behöver inga kurser eller böcker.
Min lärare finns i mig. Rösten finns inom mig. Där den alltid funnits.
Jag kan inte smita undan mer nu. Jag måste följa mitt kall, och även om jag inte till fullo vet vart det här ska leda mig ännu så har jag åtminstone börjat gå den väg jag ska gå.
Jag trodde det inte i höstas, men det har hänt otroligt mycket under det här halvåret.
Även om det stundtals varit jobbigt så är jag otroligt tacksam för allt jag fått uppleva.

Det är nu bara fyra arbetsdagar kvar. Jag är lite splittrad i hur jag känner inför detta. Har ju längtat efter det men de senaste veckorna har det faktiskt varit ganska skoj på jobbet. Tja, det är väl som det brukar. Det är som bäst de sista arbetsdagarna, fast då slutar jag när jag är på topp i alla fall. Inte som ett vrak.

Fortsättning följer i sinom tid.

Sat Nam ❤

timeforcoffee

När man slutar tidigare och får med sig
finkaffe på vägen hem.