högkänslighet, healing, livet, Okategoriserade, sockerberoende

Vegetarisk kost vecka 15

Hej!
Hur har ni i det vackra sommarvädret?

Här har det varit så efterlängtat med sol och värme. Men… det kan bli för mycket också.
Det har inte varit många lediga lugna stunder här de senaste veckorna, utan full aktivitet från morgon till kväll. Något jag inte är van vid. Och det i kombination med hög värme, för mycket kolhydrater och för lite sömn. Det gör naturligtvis sitt till (och en mage som hamnat i obalans räcker förresten för att allt ska hamna på svaj.)

Jag har alltså kommit till vecka 15 och har inte ätit en köttbit sedan första, eller andra (?), veckan när jag startade i februari. Ost av olika slag (främst feta och halloumi) har det blivit och det känner jag mig okej med. Ibland blir det för krångligt att få till det helt veganskt och ibland är det gott med ost, så är det bara. Jag är jättestolt över mig själv bara att jag uteslutit kött, fågel och fisk (vilket som sagt inte varit svårt eftersom jag inte tycker om det).

För ca tre veckor sedan, i samband med att jag började utesluta även alkohol, kom ett extremt energitillskott. Jag ville, och behövde, röra mer på mig och med detta började jag träna mer fysiskt, främst ben. Jag har promenerat och cyklat mer och följt med på sonens fotbollsträningar. Har varit mig mer social också. Och all denna aktivitet i kombination med värmen som varit har nu tagit ut sin rätt, för jag är trött. Så himla trött.
Lite är det väl så att solen sätter press på en, att man måste passa på att vara ute medan det varar. Hitta på saker, åka på utflykter, fika ute, vara ute i naturen. Inte så att jag känt mig tvingad till det, jag vill ju, men långa dagar i solen tär på mig, hur mycket jag än älskar solen.
Solen gör mig avtrubbad. Jag blir stingslig. Får kortare stubin. Jag kommer av mig och är inte lika klar i huvudet längre. Hjärnan känns seg som sirap.
För stunden är det repetition på lektionerna, vilket jag är otroligt tacksam för, för jag har ingen inspiration till att skriva alls nu. Jag är inte ens mottaglig för budskap. Har försökt att använda mina änglakort, men jag klarar inte av att i ord föra detta vidare till er. Det är totalt stopp i flödet nu. (Undrar hur ska det gå på torsdag när lektionerna sätter igång som vanligt igen?! 😉

Det är förstås inte solen allena som ger alla symtom. Jag har överdoserat kolhydrater de senaste veckorna. Det har blivit lite av en ond cirkel, för ju varmare det är desto större behov av att få i mig något sött för att balansera allt jag svettas ut.
Det har blivit mycket kaffe, med något sött till. Många luncher och middagar ute. Med resultatet att jag blir ännu tröttare efteråt. (Och det säger ju sig självt att kaffe inte är speciellt bra för vätskebalansen.)
Allt jag äter nu, av frukt och socker, får magen att svullna upp. ”Bulan” som sticker ut under naveln har nästan blivit permanent och ömmar till och från (lite som när jag har ”ägglossningsvärk”).
Jag får förstås skylla mig själv för att jag nu frotterat in mig i sockret igen. Så det är väl dags att ta tag i saken och göra en socker-detox, fast inga gröna juicer eller smoothiebowls med frukter denna gång. Juicen funkade toppen i början, men sedan blev det för mycket av det goda (jag nonchalerade kroppens signaler). Äpplen är a big NO NO!
Jag får hålla mig till bär nu och bara lite banan. Boveteyoghurten som jag ätit till frukost den senaste tiden har blivit en favorit. Lätt att göra och mättar bra.

IMG_2212
Jag får ta det försiktigt med sådana här goda (alkoholfria) drinkar framöver.

Jag vågar knappt säga det högt men det har faktiskt varit skönt att det varit lite svalare och gråare väder de senaste dagarna. Det har kommit en del regn som rensat luften och det har blivit lättare att andas.
Jag märkte häromdagen, efter att ha hållit mig i skuggan i några timmar, hur välbehövligt det var att vila från solen och hur mycket klarare jag blev i huvudet också.
Mer skugga för mig alltså (note to self), när solen kommer tillbaka igen senare i veckan.

Det är förstås inte bara negativt. Det bästa är att jag knappt känner av min gräspollenallergi i år, och det tackar jag vegkosten och det dagliga intaget av nässelpulver för. Nu är det höga pollenhalter här och ändå är det bara ögonen som kliar lite emellanåt. Jag är så tacksam för detta så ni anar inte. Har aldrig tyckt om att ta korstisonspray, men tidigare år har det inte hjälpt att bara skölja med näskannan.
Så ja, får jag bara sockerintaget under kontroll igen så är det egentligen bara positiva effekter här.

Sammanfattningen blir således: mer skugga (och vila) och mindre socker. Punkt.

Kärlek & frid till er alla ❤

healing, livet, Okategoriserade

Vegankost vecka 5

Det är nu fem veckor sedan jag började min väg in på den kött- och mejerifria banan. Faktiskt har det gått över förväntan.
Jag har ätit kyckling och ost vid ett par tillfällen, men jag ska ärligt säga att det inte är lika gott längre. Osten var ju det jag trodde att jag skulle sakna mest, men jag har inte haft sådana där cravings som jag hade förr då jag i ett tillstånd av hunger kunde hyvla ner halva osten och vräka i mig.
Jag är hungrigare nu, precis som jag skrev sist, men jag lyckas kontrollera det ganska bra ändå. Tror faktiskt att det kommer att gå vägen denna gång. Det finns liksom inga ursäkter längre. Jag vill må bra. Vara inflammationsfri. Klarare i knoppen. Och kanske är det så att smaklökarna till slut (efter många års experimenterande) anpassat sig till en vegansk kosthållning.
Det kommer som sagt att bli svårt ibland när jag äter ute, för hur många fler alternativ som än finns idag lämnar det mycket kvar att önska. Finns det veganska alternativ på menyn innehåller de oftast gluten, men vanligast är att det bjuds på laktovegetariska alternativ och då måste jag välja att anpassa mig eller gå hungrig.
Tack och lov går vi mot varmare tider nu och snart kan jag ta med mig egen matlåda och äta utomhus istället. Jag är lite trött på att ränna land och rike runt efter matställen som passar en komplicerad människa som mig. 😉

Och här nedan kommer en bild, som definitivt inte platsar i en mattidning, men jag vill ge ifrån mig ett litet hurrande för Anammas formbara färs som här blev jättegoda myntabiffar. Bredvid syns hummus och tabbouleh med quinoa.

IMG_1437

A Course in Miracles (ACIM), healing, livet, Okategoriserade, tacksamhet

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104

A Course in Miracles (ACIM), högkänslighet, livet, Okategoriserade, tankar

Tålamod

Jag gör nu ett seriöst försök att ställa om kosten igen efter att det blivit en hel del slarv sedan jag började jobba. Med långa arbetsdagar blir jag både hungrigare och mer sugen på sött. Lätt att det råkar slinka ner en varm choklad (gjord på suspekt mjölkpulver och extremt mycket socker) på eftermiddagen eller en bulle om det bjuds på möten. Vi har därtill haft flera kalas, fulla med icke glutenfria alternativ.
Många bäckar små och jag inser att jag än en gång får stå mitt kast. Tänk att det ska vara så lätt att falla för alla frestelser och att det sedan blir till en dålig ovana. Detsamma med köttet. Jag hade nästan helt slutat och nu har jag börjat igen för att jag inte finner någon matinspiration. Fast mest är det förstås för bekvämlighets skull då det är för jobbigt att laga flera måltider varje kväll. Alla i familjen är nämligen inte lika förtjusta i att äta vegmat. 😉
Att jag är trött, har ont i halsen, hjärndimma och mår allmänt skumt har naturligtvis även med detta att göra (inte bara att jag råkat på en förkylning). Att äta rätt (för mig) är en såpass viktig del för att orka med den här årstiden (och att orka med ett heltidsjobb) att den dåliga trenden måste brytas. Jag måste vakta mig själv som en hök från och med nu. Inte minst för den andliga delen av livet, för den blir också avtrubbad p g a brist på energi/ork.

Jag ❤ ny energi!

Idag och imorgon är jag hemma och vabbar och passar samtidigt på att vila mycket själv. Tyvärr är inte W så mycket för att vila, trots feber, så jag har fått kuta runt och jaga honom och spela spel hela morgonen. Men nu är iPaden fulladdad igen så att jag får en liten stund för mig själv. 😉

Morgonens samtal:

Du känner det inom dig.
Du känner det, nu när du har tiden.
Du tror fortfarande att du måste ha ”tid” för att finna inre frid och svar.
Jag går med dig hela tiden, inte bara under en ledig dag.
Du tror att du måste tänka arbete på jobbet och plugg i skolan.
Du tror att det är så, trots att du vet att det yttre är illusioner.
Du undrar hur du ska se igenom dessa illusioner. Du undrar vad som finns bakom dem.
Du ser alla människor. Du ser hat och krig.
Allt ser så verkligt ut.
Du tar på saker. Känner med handen att något är där.
Ser du inte att du fortfarande stirrar dig blind på yttre detaljer.
Du måste börja blicka inåt. Hitta stunder till detta, oavsett vad du ägnar dig åt.
Du måste hitta kärleken till dig själv. Se ditt sanna jag. Det är där allt börjar.
Du kan inte se kärlek utanför dig om du inte känner den till dig själv.
Att älska sig själv och att värdera sig själv högt är en förutsättning för att tysta egot.
Det är dags att släppa taget om din osäkerhet nu.
Det är dags att dämpa den andra rösten kraftigt. Du kan inte lyssna till två röster samtidigt.
Ta min hand och låt mig leda dig längs den väg som blivit svår att se. Låt mig lysa upp dina steg. När ljuset inom dig tänds igen kommer min röst att höras starkare.
Prövningarnas tid är snart över.

Jag drog detta kort efteråt:

IMG_0462

Ja, jag behöver nog en stor dos tålamod nu.

A Course in Miracles (ACIM), högkänslighet, healing, livet, Okategoriserade, tacksamhet

Läkande samtal

Efter regn kommer solsken. Efter solsken kommer regn. Allt är inte bliss jämt.
Så blev jag varse igår eftermiddag då allt bara vände. Jag vet egentligen inte hur det började. Kanske med att en grannpojk kom hit och ville leka med W. Jag blev störd i det jag höll på med. Tappade allt fokus.
Det följdes av att ville W ha sin sparkcykel som står i förrådet. Den hade fastnat och medan jag slet med den rev jag ner en gammal ölburk som sprack och bokstavligt talat sprutade ner hela mig. Medan jag torkade upp (och under tiden blev avbruten av annat) ringde W på porttelefonen. Han hade ramlat och slagit upp armen som blödde.
Efter det följde diverse små händelser, som avbröt mig varje gång jag försökte sätta mig ner och koppla av, och jag var helt snurrig i huvudet när jag gick till sängs.
Jag tänkte i morse att jag idag inte kan annat än att skratta åt allt som hände igår, vilket följdes av W ropade gråtande från badrummet att han tappat sin (första) tand men att den trillat ner i avloppet. De som känner mig vet att avlopp är en uppgift jag avsäger mig och hellre gör allt annat i hemmet. Men jag fick snällt plocka isär rören och gräva.
Ingen tand trillade ut. Den låg så fint på golvet under handfatet…
Om nu någon ligger dubbelvikt på golvet av skratt så bjuder jag på detta. Helt och fullt. Jag kommer förhoppningsvis själv att göra det en annan dag. 😉
Guds vägar äro outgrundliga sägs det ju och när man sitter där i sin salighet händer alltid saker som tar ner en på jorden igen. Små tester för att se hur långt man kommit i sin praktik. Det blir bara så tvära kast ibland. Jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.

Jag vill med dagens inlägg visa på att jag inte är mer än människa. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte hålla energin uppe. De senaste dagarna har jag varit ganska trött. Min intention att komma upp senast 05:30 har inte fungerat. Jag somnar om. Varje morgon.
Magen har varit öm och svullen i flera veckor. Kosten behöver ses över ordentligt.
På detta har jag börjat känna en inre stress över hur jag ska få allt att gå ihop den dag jag får ett lönearbete (jag har redan ett annat viktigt arbete som jag ser det, bara att jag inte får betalt för det). Idag lägger jag ca tre till fyra timmar varje morgon på yoga, samtal/meditation, sända ut ljus och loving kindness, läsa boken, göra kursövningar samt skriva. Det kanske är svårt att tro att det går så mycket tid, men det gör det. Och då är detta bara morgonens aktiviteter.
Nu går jag all in för det och då kommer de där tankarna smygande. Rädslan för att jag ska bli tvungen att rucka på det jag brinner för den dagen jag får ett jobb. Been there done that... Det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag blir mer och mer säker på att jag aldrig kommer att kunna ha ett vanligt heltidsjobb där all tid till det som är väsentligt för mig bara rinner ut i sanden. Pengar betyder inget alls i det läget.
Samtidigt känner jag i vanliga fall ingen oro alls för det här för jag vet att jag kommer att få de svar jag behöver. Jag kommer att få veta vad jag ska göra. Jag behöver bara lyssna.
Det är ingen som kommer att tvinga mig till att göra något jag inte ska göra (om jag inte låter egot tillåta det). Det är heller ingen som säger att det jag gör nu inte kan utvecklas till ett lönearbete (mer än att jag, åtminstone inte idag, ska ta betalt för det som rör ACIM). Jag har dock inte fått några exakta indikationer på hur jag skall gå tillväga ännu, och än så länge styrs jag av rädsla på detta område. Ändå känner jag tillit. Mycket tack vare morgonens samtal.
Jag ska bara släppa taget och låta Gud visa vägen.

I morgonens samtal talade både Gud och Rafael till mig:

Du behöver sova ordentligt. Se till att komma i säng tidigare så att du orkar gå upp tidigt på morgonen. Den tidiga morgontimmen gör dig alert och vaken.
När du går upp för sent blir dina energier tyngre. Du blir trött och tung i kropp och sinne.
Du behöver också se över maten. Du vet förstås att även mat är en illusion, men det finns ändå mat som är bättre för den behållare du rör dig i här på jorden.
Mat från Gud är mat som är från jorden. Från träd och buskar.
Kemikalier och fabriksproducerad mat kommer från människan, inte från Gud.
Det är inte som att du inte kan ”unna dig”, som du kallar det, men livskraften blir starkare ju renare och naturligare du äter.
Hur mår du idag till exempel?
Du är trött och tankarna grumliga. Du börjar lyssna till egot. Tillvaron känns negativ.
Du tänker på jobb och oroar dig.
Tror du inte att jag har en plan för dig? Litar du inte på att jag vet vad du ska göra?

Oroa dig inte för pengar, för lönearbete, vad andra ska tycka.
Känn tillit!

Du kommer att få veta vad du ska göra. Varje dag i livet!
Tänk inte på framtiden. Älta inte gårdagen. Lita på att allt blir som det ska.
Vårda dina tankar. Ta hand om din kropp, ty även om den är en illusion så behöver den här på jorden energi. Ju renare desto bättre. Men lägg nu inte för mycket värde i dessa ord. Du är inte en kropp. Kroppen är blott ett kommunikationsmedel, inget annat. 
Följ magkänslan och dina tankar kommer att bli klarare och renare de med.
Välsigne dig!

Tack! Tack! Tack! ❤

IMG_0263

Frukostsmoothie