Lektion 8, Mitt sinne är helt upptaget av tankar på det förgångna.

Mitt sinne är helt upptaget av tankar på det förgångna.

Den här tanken är naturligtvis anledningen till att du bara ser det förgångna. Ingen ser egentligen någonting. Man ser bara sina egna tankar som projicerats utåt.

Åter igen, jag fast i tidens illusion. Jag förstår inte att nuet är den enda tid som finns.
Hade jag varit i nuet skulle jag inte kunna bli rädd, arg, irriterad, deprimerad, ledsen eller orolig. Jag skulle inte bli upprörd för något alls, för det finns inget att bli upprörd över.
De tankar jag har är således inte verkliga.

IMG_0829

Jag börjar dagens övningsstund med att med slutna ögon söka i mitt sinne efter tankar:

Jag tycks tänka på (namnet på en person), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.
Jag tycks tänka på (namnet på ett föremål), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.
Jag tycks tänka på (namnet på en känsla), men mitt sinne är helt upptaget av tankar från det förgångna.

När jag på det här viset synar mina tankar upptäcker jag att jag väldigt sällan är här, i denna stund. Jag ser bara gårdagen och kopplar det tills vad som skall komma att hända imorgon.
Och allt det jag tänker projicerar jag ut på den stora bioduken på utsidan.
Jag har förmågan att skapa underbara saker, men så länge jag inte utgår från nuet riskerar jag att skapa ganska otäcka filmer.

Dagens fråga:
Hur ofta är du i nuet?

Kärlek & frid ❤

Lektion 7, Jag ser bara det förgångna.

Jag ser bara det förgångna.

Precis som det står i boken så är dagens lektion den logiska följden av alla de föregående lektionerna.
Allt jag ser kopplar jag till något som hänt tidigare.
Jag blir upprörd för att jag ser någonting, som egentligen inte finns.
Jag är fast i den här världens illusion om tid.
Därför kan jag inte vara helt neutral när jag betraktar en sak eller när jag träffar en annan människa. Jag dömer på något vis, i alla situationer.
Jag ser huset jag växte upp i och en hel drös av minnen kommer över mig.
Jag ser mina händer och ser tillbaka på mina erfarenheter av dessa kroppsdelar och vad de kan användas till. Hade jag inte haft dessa erfarenheter så skulle jag, precis som ett nyfött barn, vara helt ovetande om vad jag skulle använda händerna till.

Jag tillämpar på detta dagens tankegång:

Jag ser bara det förgångna i det här huset.
Jag ser bara det förgångna i de här händerna.
Jag ser bara det förgångna i den här kroppen.
Jag ser bara det förgångna i den här boken.

Jag vet att alla de här lektionerna kan verka absurda till en början.
Jag hade t ex, när jag först mötte ACIM, väldigt svårt för det kristna upplägget (det syns mest i textboken nu i början). Det fick mig att hålla ett visst avstånd. Jag dömde det jag läste enligt tidigare erfarenheter. Faktiskt ska jag erkänna att jag än idag kan ha lite svårt för det, mycket för att jag kommer från en helt annan tradition, där kristendomen inte direkt varit välkommen. (Att bli förknippad med denna religion var väl det värsta som kunde hända för ett antal år sedan.)
Begreppet Gud har dock inte varit främmande för mig för jag hade en relation med Gud långt innan jag kom i kontakt med ACIM. Jesus och Den Helige Ande å andra sidan har varit svårare att ta till sig, speciellt när jag skriver texter.
Och i detta ser jag hur rotade en del saker kan vara i en. Ändå har inte ACIM något med religion att göra. Vi som fallit för ACIM kommer från alla religioner och traditioner, t o m ateism. Så har du (precis som jag hade i början) svårt för alla begrepp, försök se förbi dem. Lägg inte så mycket värde i orden utan se det som finns bakom dem.
Påminn dig själv om att du bara ser det förgångna i det här.

battleinyourmind

Lektion 6, Jag är upprörd därför att jag ser någonting som inte finns.

Jag är upprörd därför att jag ser någonting som inte finns.

Även denna övning börjar med att jag betraktar mina tankar.
Jag tillämpar sedan tankegången på detta vis:

Jag är rädd för att tala inför publik därför att jag ser någonting som inte finns.
Jag är arg på … därför att jag ser någonting som inte finns.
Jag är deprimerad därför att jag ser någonting som inte finns.

Alla de här upprördheterna kommer sig helt enkelt av att jag inte är här och nu.
Jag är någon annanstans i tanken.
När jag betraktar mitt sinne ser jag något som hänt tidigare och tar för givet att det kommer att upprepas igen. Det kommer det också att göra eftersom jag tillåter det att göra det.
På detta vis är jag aldrig helt neutral för jag kommer alltid att koppla platser, saker och människor till något jag upplevt tidigare. Någon är lik en person jag ogillade i ungdomen och nu upplever jag ett obehag, trots att jag inte ens mött personen tidigare. Jag får en tröja som liknar en tröja jag hade som barn och jag påminns om något som hände när jag hade den på mig.

Om det förflutna kommer jag att skriva mer om i morgondagens lektion, därför blir dagens inlägg lite kortare. Det kommer dock oundvikligen att bli en del upprepningar, både här och i boken. Upprepningar behövs för att våra sinnen ska helas.

Jag önskar dig frid i ditt sinne.
Om Shanti Shanti Shanti

illusion

Bilden kommer från Googleflödet.

Lektion 5, Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

Jag är aldrig upprörd av den anledning jag tror.

IMG_0826

Det här är en av mina favoritlektioner. Jag har märkt sidan med en post it-lapp.
Den blå boken är full av sådana idag. Vissa lektioner går jag tillbaka till. Ja, så är det nog för oss alla som gör kursen. Våra böcker är fulla av lappar och understrykningar.

Så vad gör mig upprörd?
Ganska mycket hela tiden, även om jag släppt väldigt mycket ilska genom åren. Jag blir inte längre så arg att jag tappar fattningen för minsta sak. Förr kunde jag explodera för att spårvagnen var sen, för att folk stod i vägen för mig (sa naturligtvis inget utan kokade inombords och lät grodorna hoppa när jag kom hem), för att folk gick långsamt framför mig på stan (jag ska villigt erkänna att det fortfarande är något jag behöver arbeta med), för att jag tittade på debattprogram på TV eller helt enkelt för att ingenting fungerade som jag ville att det skulle göra.
Idag tar jag det mesta med ro förutom när jag hamnar bland nedlåtande människor, ser människor som far illa eller när jag reagerar på den orättvisa fördelningen av resurser i världen.
Lägg märke till mina ord nedlåtande, far illa, orättvisa. Jag har dömt på ett vis som jag egentligen inte vet något om. Jag är långt ifrån klar med det jag blir upprörd över (fråga min älskade make som hamnar i skottlinjen allt som oftast ;-).

Så det är därför jag tycker om den här lektionen för den tar ner mig på jorden och får mig att tänka till:
Jag är faktiskt inte upprörd av den anledning jag tror.

Jag är inte arg på … av den anledning jag tror.
Jag är inte orolig för att jag inte ska klara mig ekonomiskt av den anledning jag tror.
Jag är inte rädd för att kräkas av den anledning jag tror.
(Jag lider av emetofobi för den som inte visste det.)
Jag är inte nedstämd av den anledning jag tror.

 Listan kan göra lång, men det här är bara exempel på hur lektionen ser ut.

Vad gör dig upprörd?
Om du söker i ditt sinne så kommer du också att hitta massor av källor som du tror gör dig ledsen, upprörd, rädd, deprimerad och arg.
Kanske får den här lektionen en post it-lapp eller markering i din bok också.

Kärlek & frid ❤

Lektion 4, Dessa tankar betyder ingenting.

Dessa tankar betyder ingenting. De är som de ting jag ser i det här rummet (på den här gatan, från det här fönstret, på den här platsen).

Denna övning börjar med en inspektion av tankarna.
Vad tänker jag just nu?

Jag betraktar det som dyker upp i mitt sinne.
Är det någon jag är arg på? Tänker jag på något trevligt jag gjort?
Jag lägger märke till att mina tankar får mig att reagera på olika vis.
Ilskan jag gått omkring och burit på den senaste tiden väller plötsligt upp igen.
Min kropp reagerar. Hjärtat slår snabbare. Jag för samtal i huvudet. Låter konflikten blossa upp. Jag berättar ärligt vad jag tycker om situationen. Går med segern ur samtalet… men oron i magen är kvar. Jag vill ju inte gå vinnande ur en konflikt. Jag vill inte ens ha någon konflikt.
Det är inre frid jag längtar efter. Lugn och harmoni.
Jag andas långa djupa andetag. Gör mina förlåtelseövningar. Visualiserar ljus där jag tidigare såg mörker. Fattar den kärleksfulla hand som räcks ut åt mig när jag återigen gått in i mitt center.

Ibland dyker de kroppsliga symtomen upp först. Åtminstone trodde jag att det var så förr.
Jag upplevde det som att kroppen reagerade av sig själv. Att ilska, ångest och sjukdom dök upp bara sådär, för jag hade ju inte tänkt något speciellt… eller?!
Idag vet jag att det inte är sant. Reaktionen följer på det som pågår i mitt sinne, oavsett om jag uppmärksammar det eller ej.
Ibland är det väldigt svårt att hitta de utlösande tankarna. När jag söker efter dem är de puts väck.
Egot är lömskt. Vill inte att jag ska finna lösningen på mina problem.
Men så här kan det naturligtvis inte få fortsätta. Det är därför jag vakar över mina tankar hela tiden. Det gör mig mer medveten om vad som pågår i mitt sinne.
Och det är där vi alla måste börja, med att övervaka våra sinnen.

Den här tanken om attack betyder ingenting. Den är som träskulpturen som står på byrån.
Den här tanken om rädsla betyder ingenting. Den är som de pressade vitsipporna.

(För att relatera till mina tidigare exempel.)

När vi lär oss att inte reagera på våra tankar, utan bara stilla betraktar dem. Låter dem komma och gå. Då försvinner de så småningom.
Vi tämjer våra sinnen så att egot till slut måste släppa taget.

Så länge jag går omkring och bär på agg behöver jag de här lektionerna.
Så länge jag tror att någon på utsidan gör något mot mig behöver jag vaka över mitt sinne som en hök.
Det är nämligen jag som skapar det jag ser på utsidan.

Ljusarbete

Har nyligen gett mig en timmes reiki. Så välgörande det är!
Jag påminner mig själv om att jag ska göra det oftare. Jag behöver det nu. Det får mig att släppa taget, slappna av och få ny energi… även om jag är yr i bollen ett tag efteråt.

I morse, innan yogan, slängde jag ut en fråga och bad om vägledning i det som händer nu. Bad att få svar under samtalet efter yogan.
Idag svarade Gabriel:

Du behöver vila nu. Ditt huvud är trött.
Det är mycket att ta in på en gång.
När du öppnar upp för en annan dimension blir det en stor omställning.
Du behöver vilan. Ge dig själv tid i tystnad. Fylla på med ny energi.

– Hur ska jag skydda mig?
Du behöver inga stenar eller kristaller, eller andra fysiska föremål. De är till nytta för en del, men det räcker med vila och daglig återhämtning. Du har även en del egna redskap. Använd dem!
Du behöver också öva dig i att se skillnad på vad som kommer från dig själv och på vad som kommer från andra. Du tar ofta på dig andras känslor och energier. Tar dem för dina egna. Titta på dem och känn in så kommer du att märka vad som tillhör dig. Det andra släpper du taget om.
Var snäll mot dig själv. Du måste inte vara tillgänglig jämt eller svara på direkten.
Stäng av telefonen oftare. Stäng av allt yttre brus. De som vill något kan vänta.
Om du inte vårdar dig själv kan du inte hjälpa andra heller.
Glöm inte heller att be om hjälp. Kalla på oss, berätta vad du vill ha hjälp med.
Vi finns alltid där för dig.

En stund senare drog jag detta änglakort:

lightworker.jpg

Jag finner inga ord. Alla dessa tecken. Hjärtat som talar till mig.
Jag vill inte smyga omkring som katten kring het gröt längre.
Jag vill göra gott.
Sprida det ljus jag kan.

Kärlek & frid ❤