Vegetarisk kost vecka 15

Hej!
Hur har ni i det vackra sommarvädret?

Här har det varit så efterlängtat med sol och värme. Men… det kan bli för mycket också.
Det har inte varit många lediga lugna stunder här de senaste veckorna, utan full aktivitet från morgon till kväll. Något jag inte är van vid. Och det i kombination med hög värme, för mycket kolhydrater och för lite sömn. Det gör naturligtvis sitt till (och en mage som hamnat i obalans räcker förresten för att allt ska hamna på svaj.)

Jag har alltså kommit till vecka 15 och har inte ätit en köttbit sedan första, eller andra (?), veckan när jag startade i februari. Ost av olika slag (främst feta och halloumi) har det blivit och det känner jag mig okej med. Ibland blir det för krångligt att få till det helt veganskt och ibland är det gott med ost, så är det bara. Jag är jättestolt över mig själv bara att jag uteslutit kött, fågel och fisk (vilket som sagt inte varit svårt eftersom jag inte tycker om det).

För ca tre veckor sedan, i samband med att jag började utesluta även alkohol, kom ett extremt energitillskott. Jag ville, och behövde, röra mer på mig och med detta började jag träna mer fysiskt, främst ben. Jag har promenerat och cyklat mer och följt med på sonens fotbollsträningar. Har varit mig mer social också. Och all denna aktivitet i kombination med värmen som varit har nu tagit ut sin rätt, för jag är trött. Så himla trött.
Lite är det väl så att solen sätter press på en, att man måste passa på att vara ute medan det varar. Hitta på saker, åka på utflykter, fika ute, vara ute i naturen. Inte så att jag känt mig tvingad till det, jag vill ju, men långa dagar i solen tär på mig, hur mycket jag än älskar solen.
Solen gör mig avtrubbad. Jag blir stingslig. Får kortare stubin. Jag kommer av mig och är inte lika klar i huvudet längre. Hjärnan känns seg som sirap.
För stunden är det repetition på lektionerna, vilket jag är otroligt tacksam för, för jag har ingen inspiration till att skriva alls nu. Jag är inte ens mottaglig för budskap. Har försökt att använda mina änglakort, men jag klarar inte av att i ord föra detta vidare till er. Det är totalt stopp i flödet nu. (Undrar hur ska det gå på torsdag när lektionerna sätter igång som vanligt igen?! 😉

Det är förstås inte solen allena som ger alla symtom. Jag har överdoserat kolhydrater de senaste veckorna. Det har blivit lite av en ond cirkel, för ju varmare det är desto större behov av att få i mig något sött för att balansera allt jag svettas ut.
Det har blivit mycket kaffe, med något sött till. Många luncher och middagar ute. Med resultatet att jag blir ännu tröttare efteråt. (Och det säger ju sig självt att kaffe inte är speciellt bra för vätskebalansen.)
Allt jag äter nu, av frukt och socker, får magen att svullna upp. ”Bulan” som sticker ut under naveln har nästan blivit permanent och ömmar till och från (lite som när jag har ”ägglossningsvärk”).
Jag får förstås skylla mig själv för att jag nu frotterat in mig i sockret igen. Så det är väl dags att ta tag i saken och göra en socker-detox, fast inga gröna juicer eller smoothiebowls med frukter denna gång. Juicen funkade toppen i början, men sedan blev det för mycket av det goda (jag nonchalerade kroppens signaler). Äpplen är a big NO NO!
Jag får hålla mig till bär nu och bara lite banan. Boveteyoghurten som jag ätit till frukost den senaste tiden har blivit en favorit. Lätt att göra och mättar bra.

IMG_2212
Jag får ta det försiktigt med sådana här goda (alkoholfria) drinkar framöver.

Jag vågar knappt säga det högt men det har faktiskt varit skönt att det varit lite svalare och gråare väder de senaste dagarna. Det har kommit en del regn som rensat luften och det har blivit lättare att andas.
Jag märkte häromdagen, efter att ha hållit mig i skuggan i några timmar, hur välbehövligt det var att vila från solen och hur mycket klarare jag blev i huvudet också.
Mer skugga för mig alltså (note to self), när solen kommer tillbaka igen senare i veckan.

Det är förstås inte bara negativt. Det bästa är att jag knappt känner av min gräspollenallergi i år, och det tackar jag vegkosten och det dagliga intaget av nässelpulver för. Nu är det höga pollenhalter här och ändå är det bara ögonen som kliar lite emellanåt. Jag är så tacksam för detta så ni anar inte. Har aldrig tyckt om att ta korstisonspray, men tidigare år har det inte hjälpt att bara skölja med näskannan.
Så ja, får jag bara sockerintaget under kontroll igen så är det egentligen bara positiva effekter här.

Sammanfattningen blir således: mer skugga (och vila) och mindre socker. Punkt.

Kärlek & frid till er alla ❤

Vegankost vecka 5

Det är nu fem veckor sedan jag började min väg in på den kött- och mejerifria banan. Faktiskt har det gått över förväntan.
Jag har ätit kyckling och ost vid ett par tillfällen, men jag ska ärligt säga att det inte är lika gott längre. Osten var ju det jag trodde att jag skulle sakna mest, men jag har inte haft sådana där cravings som jag hade förr då jag i ett tillstånd av hunger kunde hyvla ner halva osten och vräka i mig.
Jag är hungrigare nu, precis som jag skrev sist, men jag lyckas kontrollera det ganska bra ändå. Tror faktiskt att det kommer att gå vägen denna gång. Det finns liksom inga ursäkter längre. Jag vill må bra. Vara inflammationsfri. Klarare i knoppen. Och kanske är det så att smaklökarna till slut (efter många års experimenterande) anpassat sig till en vegansk kosthållning.
Det kommer som sagt att bli svårt ibland när jag äter ute, för hur många fler alternativ som än finns idag lämnar det mycket kvar att önska. Finns det veganska alternativ på menyn innehåller de oftast gluten, men vanligast är att det bjuds på laktovegetariska alternativ och då måste jag välja att anpassa mig eller gå hungrig.
Tack och lov går vi mot varmare tider nu och snart kan jag ta med mig egen matlåda och äta utomhus istället. Jag är lite trött på att ränna land och rike runt efter matställen som passar en komplicerad människa som mig. 😉

Och här nedan kommer en bild, som definitivt inte platsar i en mattidning, men jag vill ge ifrån mig ett litet hurrande för Anammas formbara färs som här blev jättegoda myntabiffar. Bredvid syns hummus och tabbouleh med quinoa.

IMG_1437

Tacksamhet

Jag spinner vidare på mitt Instagraminlägg från förra veckan angående kosten.
Sakta, sakta börjar det hända något.
Problemen med luftrören blev långrandiga. Det var först i måndags som rösten kom tillbaka. Hostan höll i sig lika länge.
Efter två veckor med strikt vegansk diet börjar kroppen kännas lättare.
Sinnet känns lättare det med, även om hjärndimman fortfarande ligger som en lätt slöja över allt. Ögonen är piggare, huden har fått en annan lyster och magen är inte så svullen längre. (Dock ska väl sägas att alla baljväxter som inmundigats inte är det mest idealiska för min mage, men det blir väl bättre det med i sinom tid.)
Det som blivit värre är ledvärken. Jag antar att känseln är tillbaka helt enkelt. Den mat jag ätit dövar ju smärta till viss del så nu upptäcker jag vad som hela tiden funnits bakom fasaden. Men… det här får ta den tid det tar. Huvudsaken är ju ATT det händer något.
Det som prövar mig mest är hungern. Vissa dagar har jag haft lust att länsa hela skafferiet och suget efter ost ska vi inte tala om. Och godissuget…
Det är det som är min akilleshäll när jag äter vego. Det blir för mycket kolhydrater = jag är hungrig hela tiden. Även om jag använder mycket olja i maten så räcker det liksom inte till. Nu har jag i och för sig inte sagt att jag ska gå all in. Kyckling kommer jag att äta ibland. Jag tror att jag behöver den balansen för att inte börja tokfrossa i kött när hungern blir för svår. Det är så det slutat tidigare, men den här gången är jag mer motiverad. Det handlar om att må bra på alla plan nu, att ha ett helhetstänkande. För att göra det jag ska göra så måste jag ju fungera optimalt. Att gå omkring med konstant hjärndimma gör att jag tappar ”kontakten” och inspirationen. Jag skulle inte göra ett bra jobb om jag tillät mig att vara kvar i det där.
Men nu har jag bestämt mig och kommer att klara det.

Och på tal om kursen. Jag tycker att det är väldigt intressant att gå igenom repetitionerna av alla lektioner nu. På ganska kort tid märker jag att det hänt saker.
När jag började skriva under årets första dagar så jobbade jag fortfarande. Jag var trött och inte så inspirerad alltid. Det var stelt att skriva emellanåt. Sedan börjar det plötsligt flyta på och jag börjar kanalisera budskap igen. När jag gör det, när sanningen talar genom mig och jag läser det i efterhand så ser jag tydligt att det inte är ”jag” som skrivit det. Gud/Jesus/änglar/guider har talat genom mig. Det är som att upptäcka på nytt när jag läser det igen, som om att budskapet kommer till mig ännu en gång.
Jag kan inte annat än att känna stor tacksamhet inför detta, att få vara en budbärare. Att få dela med mig av denna kärlek och detta ljus.
Nu finns inte heller någon återvändo. Min väg står framför mig i all sin prakt.
Hur skulle jag kunna välja mörker framför ljus igen menar jag?!

IMG_3104